Afrika

Fran Musanze hoppade vi pa en buss mot den medelstora staden Kabale i
sodra Uganda. Vid gransen hade vi lite otur och kom precis efter en
hel annan busslast med folk, och satt dessutom langst bak i var egen
buss. Vi hamnade darfor langt langt bak i en ko for att bli
utstamplade ur Rwanda. Det var lite oklart for oss vilken ko vi skulle
sta i eftersom den ena skylten sade "Immigration - exit" och den andra
"Emigration - Entry". Hmm. Men det verkade inte vara sa tjinkigt
eftersom personerna fran var buss hade stallt sig lite slumpmassigt i
bada koerna. Krangligare var det att kon nu var ganska lang och att de
bara hade tva sma luckor oppna. Dar fick vi alltsa sta i nan dryg
timme och vanta, men vi tankte att bussen inte garna kunde aka ivag
eftersom de andra ocksa behovde sta i kon.

Pa Ugandiska sidan var det ungefar samma mangd krangel, men vi fick av
okand anledning (vi var dem enda vita) hoppa forbi en ko och komma
till en speciel utfragning om vad vi hade att gora i Uganda. Efter att
ha fatt svaret semester var kontrollanten dock nojd och skickade ivag
oss. Nar vi var klara kom det en man rusande mot oss, vilt pekande mot
bussen och skrek att vi skulle skynda oss. Nar vi val kom pa bussen
visade det sig att alla andra redan satt dar och vantade pa oss (pa
nagot satt maste det gatt snabbare for dem). Bak genom bussen blev det
ett himla s.k. "mzungo-tjatter", nagot vi varit med om bade en och tva
ganger vilket alltsa innebar att alla sitter och pratar om oss mzungos
(vita). Vidare for farden med var kyckling-buss (detta uttryck
forklarar kanske sig sjalvt...).

Bara for att avsluta dagen med lite extra spanning visade det sig att
ingen annan skulle av pa var station och vi missade den eftersom vi
satt langst bak i bussen och inte horde nar de roppade ut. Innan vi
lyckades forsta vad som holl pa att handa var vi redan ute ur staden,
pa en landsvag i sodra Uganda, mitt i natten, pa vag mot en stad vi
aldrig hort namnet pa. Nu utbrot frenetisk aktivitet och vi lyckades
klamma oss fram genom bussen (den ar sa lastad med personer sa att
folk sitter aven i gangen) och lyckades gora oss forstadda varpa ett
andra mzungo-tjatter utbrot i bussen. Nu kom alla med olika tips och
losningar pa vart problem, och det verkade som om vi skulle vara
tvugna att aka en dryg timme till nasta halvstora stad for att dar
forsoka hitta en buss at andra hallet. Bla. Och just det vi hade inga
pengar, eftersom vi inte fick tid att vaxla vid gransen. Vi hade
lyckligtvis lite tur och var buss tutade mot en minibuss (matatu) pa
vag tillbaka och fick den att stanna. Vi fick tag i vart bagage,
klamde oss in i matatun och lyckades forhandla oss till att fa betala
i dollar.

Dagen efter borjade vi med en stadig frukost bestaende av bla
bananpankaka med choklad och utrattade lite arenden, som att besoka en
bank och ett apotek. Fick tag pa en flaska av hostmedicinen Kodein for
en dryg tia, vilket kandes nastan obehagligt billigt.

Darefter bar det av mot Lake Bunyonyi, som ska vara det basta stallet
i Uganda for sol och bad, och dessutom valdigt vackert. Vi holl kanske
inte med om det dar om Ugandas mest exotiskt vackra sjo, men det var
nog for att det var sa likt den svenska naturen precis dar. Sol och
bad fick vi i alla fall, och vi tog en liten battur ut pa sjon dar vi
fick se alla de sma oar som ligger i den. Bunyonyi ar aven Ugandas
djupaste sjo, ungefar 2000 meter (!). Ganska sjukt med tanke pa att
den inte ar sa stor.