Afrika

Nu far ni det utlovade Stone Town-inlagget efter att pappa hitatt det i Sydamerikabloggen :)

Att komma in fran en nastan fyra timmars farjefard, fortfarande trott efter de
tre flygen under de senaste dygnet, rakt in genom Stone towns hamn kandes milt
sagt forvirrande. Det forsta man mots av ar en hel hop, eller snarare armada,
med olika "turistguider", "halsokontrollanter" mm, alla med samma falska
legitimationskort runt halsen. Att navigera sig igenom denna anstorming ar den
forsta utmaningen nar man kommer, vilket i princip bestar i att titta rakt
fram, halla i bagaget och ga i rask takt med ett konstant "no thank you!" pa
lapparna. Detta gick lykligtvis ratt bra, men tyvarr behover man hitta en av
dessa personer att lita pa for att ha en chans att ta sig till sit hotell.
Stone town ar visserligen valdigt litet, men i hela denna stad finns det bara
en (1 !!!) gata som ar rak. Resten ar ett virvarr av grander som far en
myrstack att se prydlig ut. Vi kom i alla fall fram till ett hotell som vi hade
valt ut guideboken aven om var taxichauffor ivrigt pastod att det nog kunde
vara fullt dar och att vi borde aka till ett annat, battre som han kande till
(de far namligen provision). Vi somnade tidigt den natten.

Sjalva Stone town bestar som sagt av en massa sma sma grander i
2-metersbreddklassen samt nagra storre gator och ar bade en av de sjukaste men
ocksa mest fantastiska plaster jag nagonsin satt min fot pa. Det ar nagonting
med det kompletta kaoset har, den 35 gradiga varmen, bilarna som star i en
stillastanende ko hela dagen pa stadens enda raka gata, den overfulla
matmarkaden dar frukterna prydligt stalls i sma torn men varje forsaljare bara
har ett fatal att salja i den harda konkurensen, alla andra som bara driver
runt och forsoker tjana sig en dollar pa olika smasysslor, lekande barn som
hittar det roliga i ett gammalt utdraget vhs-band, boner som ropas ut fran
stadens minareter men som ingen verkar ha tid att stanna upp for. Allt detta
etsar sig fast och vill inte slappa taget, det kanns precis som att komma rakt
in i en film, och jag gillar det. Oavsett vad vissa verkar tro ar Zanzibar sa
afrikanskt som man nansin kan onska sig. Vi ska forsoka fanga detta pa bild nar
vi kommer tillbaka till staden om nagra dagar sa kan vi kanske ladda upp nagra
bilder nasta gang.

Men arligt talat ar det ratt skont har uta pa var halvode beach ocksa. Jag
kanner att de har dagarna behovs som uppladdning infor resten av resan.

PS. en ganska kul grej ar att alla som springer rint och vill hjalpa en till
olika hotell, kontrollera halsointyg mm kallas for "papasi" av lokalarna,
vilket ar swahili for fasting. trist smeknamn att ha. DS.

Dag..eeh..5? Ja! Sakerhetsraknade pa fingrarna nu (ar inte I basta tankeform just nu, hjarnan star lite I vilolage har borta i hakuna matata-land). Dag 6 ar det idag vilket innebar att vi snorklade pa den femte dagen av vart aventyr. Vi akte ut med en bat till en liten o pa zanzibars ostra sida vid namn Mnemba dar snorklingen skulle aga rum. For att vara tydlig akte vi till korallrevet utanfor Mnemba och satte inte en fot pa sjalva on, da denna ags av ett hotell med ett icke-backpackervanligt dubbelrumspris pa typ 2000 USD per natt.

 

Jag, som aldrig har snorklat tidigare, spanade misstanksamt ut mot horisonten efter hajar men insag snart att revet skyddade mig fran dessa bestar, yiiehaa! Snorklingen var i alla fall otrologt harlig och vi spenderade drygt 2,5h under vattenytan med alla mysiga firrar. Vi fick halsa pa alla kandisar fran ”Hitta Nemo” och aven se Nemo i sitt lilla anemonbo. Manga fiskar var valdigt oradda och jag forlorade mig sjalv i min egen entusiasm ett tag (uttryck snott fran Halsonuniversitetets Peter Stralfors) och inbillade mig att det var ett bevis pa min formaga att smalta in nar de lat mig simma med i deras stim. Atminstone maste det varit ett bevis for att de gillade mig liiite extra mycket. Kom sedan pa att fiskarna har forsumbara hjarnor och borjade skratta for mig sjalv, vilket ledde till en av flera kallsupar, som tvingade mig upp till ytan, dar jag insag att jag hade dissat min egen snorklingsgrupp till forman for att hanga med mitt nya fiskgang...

 

Anyhow lyckades via se fiskar i alla mojliga storlekar, former och otaliga farger. Varje gang man trodde att man sett alla fisksorter som revet erbjod stotte man pa en nya intressant fargkombination. Jag lyckades till och med fa se en lion fish!

 

Vi lyckades ta en del bilder under vattnet och slanger upp ett smakprov till er har. Resten sparar vi sa vi har nagot att visa er nar vi kommer hem :).

 

Sist kan vi namna att vi har det grymt och har mott massa trevliga manniskor fran olika lander. Vi vet inte hur lange vi stannar pa Zanzibar men snart ska vi nog resa till fastlandet och borja bege oss mot Serengeti. Forhoppningsvis (om vi har riktigt mycket flyt) lyckas vi se lite av migrationen. Annars har vi en chans igen nar vi kommer in i Kenya och kan ta den fran andra hallet. Var enda tidshallhake ar 15 july da vi har bokat att fa se bergsgorillorna i Uganda (jaaaaara!).

 

Over and out rafikis!

 

Jambo sana!

Okej vi vet, vi uppdaterar kanske inte lika ofta som Kenza men vi har inte precis haft wifi 24-7. Vi landade torsdag morgon i Dar es Salaam, Tanzania och tog raskt en taxi till hamnen d'r vi hoppade pa en farja till Zanzibar. Lite lagom trotta efter massa resande borjade vi Tanzaniavistelsen med att fa kanna pa en smarre blasning och betalade dubbelt pris for nagot som vi trodde skulle vara en speedboat, men som visade sig vara en langsam bat med hela Ostafrikas befolkning pa. Fram kom vi i alla fall och lyckades efter mycket om och men ta oss igenom passkontontroll med passen i behall. Niclas hade som tur var last innan att det var vanligt forekommande med falska kontrollanter och vi fick tjafsa oss ifran tva stycken som kravde att fa kolla vara "halsointyg". Stone town, den gamla delen av Zanzibars "huvudstad" Zanzibar town kom att bli var bas for tva dagar framover.

Efter att ha bytt hotell tre natter i rad pa klassiskt Sydamerikavis bestamde vi oss for att vi var varda lite semester som mjukstart. Igar anlande vi till en liten ort vi dnamn Kendwa pa norra Zanzibar. Har har vi bokat hotell for tre natter vilket ar ovanligt for att vara oss.

Hittills har Zanzibar inte alls varit som jag (Lovisa) hade forestallt mig. Daligt palast efter tva veckors tentapluggande trodde jag att Zanzibar skulle vara sjukt lugnt och glest befolkat med en ras lyxhotell och saledes en mangd turister som skulle kanta langa vita sandstrander. Jag hade bade ratt och fel. Langa vita sandstrander hade jag prickat in och pa Kendwas strand tillbringar vi hela dagarna. Jag hade dock fel angaende relationen mangden turister och befolkning som var tvartemot vad jag forestallt mig. Lokalbefolkning finns det manga av. Stone town ar ett myller av manniskor, trafik, marknader och tranga grander som bildar labyrintlikt natverk genom staden. Aven har borta pa Kendwas vita strand pa andra sidan on finns lokalbefolkningen representerad och arbetslosheten ar tydligt synbar da manga unga manniskor,  framst man (sk dwellers), hanger pa stranderna i forhoppning om att kunna tjana en liten slant pengar pa vad som helst eftersom att andra jobbmojligheter lyser med sin franvaro. I annat fall blir stranden en samlingspunkt for att fa snacka och ha lite trevligt i vantan pa att en mojlighet kan dyka upp. Turister ar daremot en bristvara! Det kanns lite som lugnet fore stormen nar vi gar runt och ar relativt ensamma pa stranden. Eller ja, det finns en del backpackers har men stranden ar sa djup och bred att det finns gott om utrymme for alla att sprida ut sig pa. Du maste nastan anstranga dig om du vill lyckas tjuvlyssna pa andras samtal. Inte heller blir det nagonsin brist pa solstolar.

En stor, vit, finkornig sandstrand med klart turkost vatten nastan for oss sjalva alltsa. Vi bor i en bungalow pa en liten klipphall ovanfor stranden och imorgon ska vi ut och snorkla pa en av varldens basta snorklingsplaster. One may indeed call it paradise.

For er lyxlirare dar hemma kan det tillaggas att det finns lyxiga resorts har ocksa, de ligger bara vid andra fina langstrackta strander pa andra delar av on. Pa Zanzibar finns det liksom ingen anledning till platsbrist.

















Nu sitter Niclas och skriver pa en lite utforligare beskrvining av Stone Town som kommer publiceras har ovanfor sa jag lamnar er sa lange.

Take care my sweet firends! Eller baadaye som vi sager har (vilket betyder "senare").

Hej alla nära och kära!

Imorgon lunch startar vi vår resa mot det vilda Afrika(tt)! Dar es Salaam i Tanzania blir första anhalt och planen är att därifrån bege oss till Zanzibar som tydligen ska vara paradisöarnas paradisö, eller något åt det hållet :). Bråkiga som vi är vägrar vi boka något mer än flygbiljetterna på förhand. Nu ser vi fram emot två månader med oskrivna blad i kalendern och låta äventyret ta oss dit det vill.

För er som ändå vill ha lite av en cliffhanger kan äventyret komma att utgöras av dessa hörnpelare:

Tanzania

• Dar es Salaam
• Zanzibar
• Kilimajaro med närligande städer Moshi och/eller Arusha
• Victoriasjön (delas med Uganda och Kenya)
• Safari i Serengeti

Rwanda

• Kigali
• Minnesplatser till minnet av folkmordet
• Naturupplevelser med berg och Nilen

Uganda

• Kampala
• Bergsgorillor i Bwindi National Park

Kenya

• Nairobi
• Safari i Masai Mara (antingen här eller i Serengeti ska vi försöka tajma The Great Migration, vilket innebär perioden då stora hjordar rör sig från Tanzanias slätter in i Kenya (oftast dessa scener som brukar visas i naturfilmer)
• Lamu (Zanzibarliknande ö)
• Mombasa

För er som har sjuka cravings efter våra berättelser kan vi rekommendera att tagga lite med Sydamerikabloggen så länge http://lovisaniclas.blogg.se/ ;)

Ses snart allihopa! Jambo sana!
Massor av kärlek från Lovisa & Niclas