Salares de Uyuni - 4 dagar och 3 natter

Eftersom att manga andra roliga fran vart hostel bestamde sig for att ge sig av fran Tupiza mot Uyuni redan pa fredagen gjorde vi det ocksa. Tre jeepar med 4-5 turister i varje begav sig av pa en fyradagarstur genom en kolossal nationalpark med sluthallplats Uyuni. Staden Uyuni ar kand for att vara Bolivias kallaste och trakigaste hala sa det ar latt att forsta att det inte var den som var malet utan saltoknen, de haftiga bergsfromationerna och lagunerna i nationalparken.

I jeepen dar vi kom att spendera majoriteten av var vakna tid kommande fyra dagar (vi ar extremt erfarna och uthalliga jeeppassagerare numera) satt vi tva, en 60-arig kvinna fran Kanada (okej sorry, Quebec) samt tva engelska killar i tjugoarsaldern som vi larde kanna dagen innan under hastturen och kvallen efterat. Sallskapet var bra och den goda stamningen kom att halla i sig resan igenom. Bilen daremot pajjade efter fem minuter. Suck.

Efter lite meckande kunde bilen rullas igang igen, bara for att krangla ett fatal minuter senare. Efter ett tredje break-down uppe pa ett berg (med ett obehagligt stup nedanfor) gav chaufforen upp. Tanken var att en ny jeep skulle komma och avlosa var men tackningen uppe bland bergen var inte den basta utan saledes var vi tvungna att ta oss tillbaka ned till stan for att kunna fortsatta i en ny jeep. Vi fem vasterlanningar kliade oss i huvudet och undrade hur om det har verkligen skulle ga. Aterigen fick vi det bevisat att allt ar mojligt i Bolivia. Efter att ha hallt ut en del av vart dricksvatten for att svalka motorn (vilket fick oss att svara halvljudligt for oss sjalva och se framfor oss hur vi skulle vara tvungna att dricka kranvatten resten av resan) puttrade den pa tillrackligt for att bilen skulle ga att vanda (utover ett stup mina vanner, utover ett stup skulle vi gora en u-svang). Darefter stangde chaufforen av motorn och lat bilen rulla nedfor berget. Eftersom att det ar grymt mycket svarare att bromsa en bil nar inte motorn ar pa (vilket jag vet nu eftersom att jag har korkort) hade chaffisen handromsen halvhart atdragen under hal farden. Hur han kompenserade for den nedsatta styrformagan vagade vi dock inte tanka pa. Pa nagot vanster lyckades vi rulla oss hela vagen till hogkvarteret i Tupiza dar en ny bil vantade pa oss. Den har gangen gick resan lite battre.

I tre dagar akte vi genom en otrolig variation av bergslandskap, okenlandskap, gejsrar och laguner innan vi den sista dagen nadde den helt vita saltoknen. Det var tre otroligt roliga dagar med ett fantastiskt harligt gang och det var verkligen trakigt nar vi alla drog at olika hall efter Uyuni. Ganget bestod av oss i var bil (dar vi verkligen hade jattekul med de tav brittiska killarna), ett australiensiskt par pa 30 ar samt ett norskt par pa ovre 30. Vi klarade hojden riktigt bra (en gang var vi uppe pa 5000m) genom att dricka mycket vatten och ata lite painkillers forsta dagen. Varre an sa var det inte. Vi provade ocksa pa att tugga pa de beromde coca-bladen som i Sverige framst finns representerade kring Stureplan i form av kokain. Det tar dock otroligt manga blad for att framstalla bara ett gram koks so dont you worry. Har i Bolivia samt norra Argentina tuggar man coca-bladen da de hjalper mot hojdsjuka trotthet, torst, hunger och andra otrevligheter om man ar tvungen att jobba non-stop (se inlagget om Potosí). Egentligen skulle vi vilja ta hem en pase coca-blad at er sa att ni alla fick prova pa att ha en stor boll i kinden i nagra timmar (man ser verkligen ut som en hamster) och fa en liten inblick i hur sjukt det ar att det ar det enda vissa manniskor far i sig under dagen har nere. Coca-bladen ar dock klassade som grov narkotika i Sverige sa vi skippar det tills vidare.

Sahar en och en halv vecka senare har fantasin sinat lite sa det ar ratt svart att plocka fram nagot konkret att framhalla fran resan. Var favoritplats i nationalparken var i alla fall Laguna Verde (Gron lagun pa svenska) med helt gront vatten, vit omgivning samt massiva morka berg tillhorande bade Chile, Argentina och Bolivia i bakgrunden. Det ar svart att ladda upp manga bilder da internetkontakten ar dalig men vi ska bjuda pa ett smakprov i alla fall. Kvallarna spenderade vi pa olika hotell/hostels i nationalparken (varav ett helt gjort i salt) dar vi spelade kort, snackade samt drack diverse alkoholhaltiga drycker (en liten chansning med tanke pa att kombinationen alkohol + extrem hojd kan gora en ratt sjuk, men inget hande och vi hade nagra riktigt roliga kvallar). Annars sa var kvallarna isande kalla (sov en kavll med dubbla lager klader, mossa, vantar samt sju filtar) medan dagarna var supervarma. Som oknen ska vara I suppose. En annan rolig detalj nar man vaxlade mellan olika hojder var tryckets paverkan pa vattenflaskorna som stundtals kunde spruta upp hejvilt, trots att de inte inneholl kolsyra, nar man rorde sig fran lag hojd till hog hojd (pga att lufttrycket minskar medan trycket inuti ar det samma for er som inte ar naturvetare). Pa samma satt var vattenflaskorna alltid helt ihopknycklade nar man oppnade dem pa lag hojd. Vid ett tillfalle exploderade en chipspase aven i mitt ansikte.

Efter Uuyni begav vi oss till Potosí som vi nu har uppdaterat bilder till.

 

Take care!


Kommentarer
Postat av: Aead

Tummen upp för alla bilder! Speciellt hoppbilderna :D

2010-09-24 @ 10:40:44
Postat av: limpz

HAHAHA FAN VAD SKÖNA PICS!

2010-09-27 @ 19:37:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0