Historien om hur vi upptäckte Amerika

Hej allihopa!

Imorse kom vi hem (dvs tillbaka till La Paz) efter att ha tillbringat en vecka pa normal hojd.

Bloggen vill inte riktigt samarbeta och darfor hamnar inlaggen nu i oordning men vi hoppas att det inte ska strula till det alltfor mycket for er.

Kronologiskt sa ska det vara:
Man-Tis: Las Quebradas & Humahuaca (uppdaterat inlagg finns nedanfor, missa inte att vi har lagt till text!)
Ons-Tor: Tupiza (nytt inlagg finns nedanfor)
Fre-Man: Salares de Uyuni (nytt inlagg finns nedanfor
Tis-Ons: Potosi (finns nedanfor, vi aterkommer nar vi lyckats ladda upp bilderna)
Tor: La Paz (Vi berattar om La Paz i kommande inlagg)
Fre-Son: Rurrenabaque, Pampas
Man-Ons: Regnskogen

Bladdra lite nedat for att se till sa att ni inte missar nagra uppdateringar :)


Pa fredagens morgon tog vi ett litet plan (med betoning pa litet: man kunde inte sta upp raklang och det fanns endast plats for 18 passagerare) fran La Paz till Rurrenabaque som ar en liten stad och tillika starpunkten for utflykter ut i Bolivias del av regnskogen Amazonas. Efter fyra timmars forsening kom vi antligen ivag. Planen ar ofta forsenade ned till Rurrenabaque den har tiden pa aret da lokalbefolkningen branner fjolarsmarken for att underlatta for arets skord. All mark som branns leder till att det ligger ett tjockt lager med rok vilket forsvarar for planens landning.

Pampas, busklandet
En svettig och otroligt skakig jeepresa (chaufforen var tvungen att kora dubbel hastighet pa en redan urusel vag iom att vi var fyra timmar forsenade) tog oss till Pampas, vilket ar ett slattland med floder. I Pampas tillbringade vi vara 3 dagar med att tillsammans med sex andra personer plus guide aka runt pa den lilla floden och spana in aligatorer, faglar av olika slag, en kobra, rosa delfiner (aven om man som bast ser lite av deras gra nos eller graa rygg), fiska pirajor samt forundras over capyvaras. Oerfarna djungelmanniskor som vi ar hade vi ingen aning om vad capyvaras var for ngt. I hemlighet undrade vi om det var en sydamerikansk enorm variant pa utter, vilket det visade sig att det inte var. Pa bilderna nedan kan ni se de underliga djuren som har kallas for stora marsvin. Pa kvallarna sov vi i en stor och ratt trevlig lodge dar vi traffade manga harliga manniskor, de flesta fran Storbrittanien. En lustig grej ar att vi trodde att de flesta backpackers skulle vara i samma alder som oss. Det ar de inte. Vanligast ar att man ar runt 25 eller ett par pa dryga 30 som tar en paus fran allt. Aven betydligt aldre skymtas da och da.

Var andra och sista kvall akte vi bat pa floden efter morkrets inbrott vilket var valdigt haftigt. Med hjalp av ficklampor beskadade vi hur manga djur (framforallt aligatorer) so m kommer fram till natten. Lustigt for oss var att nar man lyste mot aligatorernas ogon sa stralade de tillbaks ett oranget sken. Det gjorde att man aven pa avstand kunde se hur otroligt manga det var. En bild har nedan som ar helt svart med lite ljusa prickar skildrar just flera par av aligatorogon.





In the jungle, the mighty jungle
Nar vi kom tillbaka till Rurrenabaque bokade vi en tur till den riktiga djungeln eller regnskogen. Parque Madidi, som nationalparken som skyddar djungeln heter, ar en av de nationalparkerna i varlden med storst biologisk mangfald.

Da vi trodde att Pampas med alla sina djur skulle vara den stora hojdpunkten bokade vi en nagot kortare resa till regnskogen, 2 dagar och 1 natt, eftersom att vi fortfarande ville tachansen att se den.

Batresan till lodgen dar vi skulle bo var haftig med stora, regnskogsbekladda berg som omslot floden. Nar vi val gjorde var forsta vandring in i regnskogen sa insag vi att vi hade gjort ratt som inte skippat den. Den var helt enkelt fantastisk. Trots att vi sakert fatt hundra spindelnat i ansikten och tillsammans sammanlagt fortfarande faktiskt har 80 myggbett planerar vi redan att aka tillbaka, till Amazonas eller till en annan regnskog, och da en period pa kanske tio dagar. Tva dagar visade sig namligen inte vara nog for oss utan vi trivdes sa bra att vi utokade med vistelsen med en natt och en dag. Trots att det ar svarare att se djur i regnskogen, dels pga att de ar skymda av vaxtligheten och dels pga att de ar vildare dar an i Pampas dar de ar otroligt vana vid manniskor, tycker vi att regnskogen slar Pampas med rage. Pampas var absolut bra det ocksa med regnskogen hade verkligen nagot extra. Det var en harlig miljo att vandra runt i och det var intressant att fa berattat for sig om plantor med olika medicinska anvandningsomraden (t.ex. ett trad som verkligen luktade vitlok och som var perfekt som insektsmedel). Dessutom var var guide toppen och extremt skicklig pa att harma olika djurs laten vilket gjorde att vi kunde komma narmre dem innan de upptackte oss. Vi fick syn pa en hel del haftiga djur men i regnskogen ar det svarare for kameran an ogat att sortera bort grenarna sa det blev inte sa mycket kort pa djur.

Efter en rask, lang och svettig (herregud vad svettigt det var att vandra i regnskogen) vandring den sista dagen fick vi en beloning i form av en utkiksplats over ett stort omrade dar papegojor i olika farger frodades. Tydligen lever papegojor i par om tva hela livet och om den ena partnern dor overlever den den andra i max en manad som ensam. Man sager att de dor av sorg.

For att ta oss fran papegojparadiset till lodgen fick vi aka en flotte 1,5h pa floden. Vattnet var klart, solen gassade och det var helt underbart att hoppa och omsom ta det lugnt pa flotten, omsom simma med bredvid under farden. Allt kanns ju dessutom lite extra skont nar man kampat mycket for att fa det :).

Efter att ha tillbringat natten i Rurrenabaque kom vi med ett flyg klockan tio i morse som tro det eller ej inte var forsenat. Nu ar vi som sagt var tillbaka i La Paz ch laddar for att imorgon ta oss nedfor Varldens Farligaste Vag pa cykel. Men det ar en annan historia... ;)