Afrika

Nu far ni det utlovade Stone Town-inlagget efter att pappa hitatt det i Sydamerikabloggen :)

Att komma in fran en nastan fyra timmars farjefard, fortfarande trott efter de
tre flygen under de senaste dygnet, rakt in genom Stone towns hamn kandes milt
sagt forvirrande. Det forsta man mots av ar en hel hop, eller snarare armada,
med olika "turistguider", "halsokontrollanter" mm, alla med samma falska
legitimationskort runt halsen. Att navigera sig igenom denna anstorming ar den
forsta utmaningen nar man kommer, vilket i princip bestar i att titta rakt
fram, halla i bagaget och ga i rask takt med ett konstant "no thank you!" pa
lapparna. Detta gick lykligtvis ratt bra, men tyvarr behover man hitta en av
dessa personer att lita pa for att ha en chans att ta sig till sit hotell.
Stone town ar visserligen valdigt litet, men i hela denna stad finns det bara
en (1 !!!) gata som ar rak. Resten ar ett virvarr av grander som far en
myrstack att se prydlig ut. Vi kom i alla fall fram till ett hotell som vi hade
valt ut guideboken aven om var taxichauffor ivrigt pastod att det nog kunde
vara fullt dar och att vi borde aka till ett annat, battre som han kande till
(de far namligen provision). Vi somnade tidigt den natten.

Sjalva Stone town bestar som sagt av en massa sma sma grander i
2-metersbreddklassen samt nagra storre gator och ar bade en av de sjukaste men
ocksa mest fantastiska plaster jag nagonsin satt min fot pa. Det ar nagonting
med det kompletta kaoset har, den 35 gradiga varmen, bilarna som star i en
stillastanende ko hela dagen pa stadens enda raka gata, den overfulla
matmarkaden dar frukterna prydligt stalls i sma torn men varje forsaljare bara
har ett fatal att salja i den harda konkurensen, alla andra som bara driver
runt och forsoker tjana sig en dollar pa olika smasysslor, lekande barn som
hittar det roliga i ett gammalt utdraget vhs-band, boner som ropas ut fran
stadens minareter men som ingen verkar ha tid att stanna upp for. Allt detta
etsar sig fast och vill inte slappa taget, det kanns precis som att komma rakt
in i en film, och jag gillar det. Oavsett vad vissa verkar tro ar Zanzibar sa
afrikanskt som man nansin kan onska sig. Vi ska forsoka fanga detta pa bild nar
vi kommer tillbaka till staden om nagra dagar sa kan vi kanske ladda upp nagra
bilder nasta gang.

Men arligt talat ar det ratt skont har uta pa var halvode beach ocksa. Jag
kanner att de har dagarna behovs som uppladdning infor resten av resan.

PS. en ganska kul grej ar att alla som springer rint och vill hjalpa en till
olika hotell, kontrollera halsointyg mm kallas for "papasi" av lokalarna,
vilket ar swahili for fasting. trist smeknamn att ha. DS.