Arusha - Mwanza - Rwanda

Efter safarin var tanken att vi skulle ta oss vasterut genom Tanzania
for att till slut komma till Rwandas grans. Detta gjorde vi genom att
forst ta en buss till Tanzanias nast storsta stad Mwanza for att
darifran ta oss mot gransen. Vi viste att denna resa skulle bli bade
lang och ganska jobbig fran vad vi last i guideboken. Inte sarskilt
manga mzungos tar sig till denna del av landet, mest eftersom det
saknas sevardheter.

Pa dagen for avresa mot Mwanza fick vi en lite latt motig start. Vi
hade lamnat in var tvatt till hotellets envisa personal (som knackade
pa hos oss typ 8 ganger for att salja sin tvatttjanst) dagen innan,
men pa morgonen kl 5 som avtalat fanns ingen tvatt att hamta, och inte
heller nagon i receptionen. Jag lyckades i alla fall fa tag i en vakt
som i sin tur gick och vackte receptionisten som i sin tur oversatte
till vakten att vi skulle vacka tvattpersonalen pa sina rum. Tvatten
fick vi till slut aven om den var fuktig. Efter att ha raknat plaggen
kom vi dock pa att Lovisas enda t-shirt saknades. Vi lyckades
kommunicera detta till dem varpa de lite forstrott letade utan att
finna den. Ratt sura tyckte vi att de gott kunde ersatta oss for
trojan. Detta hade de dock ingen vidare lust med utan ville hellre
leta i vart rum for att se om det nog inte var vi som tappat den. Det
var det forstass inte. Da erbjod de oss nagot fjantiga motsvarande ca
20-25 kr i ersattning. Vi ville ha kanske 100 kr vilket verkade mer
rimligt. Efter att ha tjafsat ett tag med dem hoppade receptionisten
in for att oversatta lite. Detta slutade dock bara med att vi fick
pengarna for tvatten tillbaka (ca 65 kr) vilket vi var sura pa mest av
princip eftersom det var ett ganska stort hotell, stormade for att
hinna till var buss ut varpa receptionisten bortforklarade misstaget
med att skrika efter oss "it's only gods will!". Naja.

Att skaffa bussbiljetterna vilket vi gjort dagen innan var aven det
ett mindre aventyr. Arusha (vilket ar lite av Tanzanias
turismhuvudstad pga narheten till Serengeti) har en minst sagt kaotisk
busshallplats, och att hitta biljetter gors krangligare bade av
faktumet att bussbolagen inte har nagra riktiga kontor men framforallt
att vi konstant fick ett folje av ca tio personer efter oss som alla
skrek och drog for att fa salja just sina bussbiljetter. De delar av
Tanzania dar de har valdigt manga turister ar dessutom notoriska for
sina lurendrejerier, vilket tyvarr gor att man mer eller mindre inta
kan lite pa nagon. Vi fick i alla fall tag pa en biljett som skulle
vara till en direktbuss. Forsaljaren insisterade pa att det bara
skulle ta 10 timmar, trots att vi visste att resan skulle vara mellan
12 och 13.

Pa bussen satte vi oss dock och det verkade ga bra aven om det tog
ganska lang tid eftersom bussen gjorde typ hundratals stopp pa vagen.
Efter ca 11 timmar pa bussen (namde vi att man sitter 5 och inte 4 pa
varje rad, samt att bussen var helt fylld med damm eftersom nagra
fonster var trasiga?) gjorde dock bussen ett stopp och vi forstod att
har skulle resan ta stopp for var del. Av kliver vi i nagon liten
skitort utan att veta varken var vi ar eller vilken buss vi ska byta
till. Vi foljde exemplet de andra swahilitalande passagerarna gjorde
och satte oss ned i skuggan och vantade. Tyvarr kunde ingen i narheten
prata ens en mening engelska. Efter att ha lyckat lasa oss till pa
lite skyltar var vi var lyckades vi forsta att vi inte var i narheten
av Mwanza, i motsats till vad den bussansvarige svarade pa vara fragor
("1 hour!", oavsett fraga). Pa kartan sag det ut att vara atminstonde
4 timmar. Suck. Dar satt vi dock utan att veta varken nar var
anslutningsbuss skulle komma eller ens om. Har surnade vi till lite pa
Tanzaniaborna som bara kranglar och alltid verkar vilja lura en.

Efter ca 2,5 timmar kom det dock en buss och har var det first come
first served som gallde eftersom det inte fanns plats for alla
passagerare som skulle till Mwanza, bussen var namligen nastan full
eftersom den kom fran annan ort. Vi lyckades tranga oss fram och
skrika och vifta biljetterna i ansiktet pa nagon ansvarig och kom som
de tva sista ombord pa bussen, en plats langst fram och en langst bak!
Antligen pa vag alltsa och jag har nog sallan kant mig sa lattad over
att vara bara 4 timmar sen! Resten av resan gick relativt smartfritt
bortsett fran att bussen inte startade efter den stannat for en
kisspaus i mitten av vildmarken... Dar satt vi i ytterliggare nagon
timme (igen utan att veta nagonting eftersom de bara ropar ut pa
swahili och ingen kan oversatta) innan de fick igang den och vi akte
ivag. Denna gang blev vi dock inte sarskilt oroliga, mest for att vi
var for trotta for att orka bry oss.

Efter denna lilla eskapad bestamde vi oss for att ta en vilodag i
Mwanza innan nasta helevetsresa. Har var de vi traffade hur trevliga
och gastvanliga som helst, formodligen for att de kommer sa fa
utlanningar att de inte vet battre. Resan till Kigali, som vi befarade
skulle bli annu varre gick hur smidigt som helst, sarskilt som vi
forstod att bussen som skulle ga kl 12 "when it's still dark", skulle
ga inte innan man hinner ga och lagga sig utan kl 6 eftersom
swahilitid anges med 6 timmars forskjutning. Det enda storande pa
bussen var den mycket tveksamma fordelen av ett entertainment system,
vilket bestod i att de spelade upp en riktigt kass actiondramakomedi
fran Tanzania pa hogsta volym sa att man var tvungen att ha
oronproppar for att inte fa huvudvark. Denna var  i tre delar och ca 6
timmar lang... Gransen mot Rwanda ar en flod med ett vattenfall, och
sa snart man kommer in i Rwanda blir naturen nastan omojligt vacker,
kullig och gron av palmer.


I Tanzania bar en stor del av befolkningen tackande muslimska klader. Langt ifran den traditionella bilden man har av det fargglada, naturliga Afrika.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0