Varldens hogst belagna stad (4300m over havet)

Potosi (Bolivia) - Staden vi befinner oss i just nu ar en stad utav ytterligheter.

Varldens hogsta stad som en gang i tiden aven var varldens rikaste och mest befolkade ar numera en av Sydamerikas fattigaste. De spanska kolonisatorerna kom att intressera sig for Potosi pga den enorma rikedomen av silver som hittades har av en lokal inca. Man pratade i Spanien om att man skulle kunna bygga en silverbro fran Bolivia till Spanien och att det fortfarande skulle ga att bryta silver ur Cerro Rico - det rika berget. 1544 sattes gruvarbetet igang och har pagatt sedan dess. Indianer och afrikanska slavar tvingades arbeta under fruktansvarda forehallanden tills de dog. De jobbade i skift pa 12 manader da de varken kom upp ur gruvorna for att ata eller sova. Nar skiftet var over var slavarnas ogon tvungna att skyddas for att inte skadas fran solljuset. Hela 8 miljoner manniskor har dott i gruvorna sedan starten. Den vanligaste orsaken har varit (och ar fortfarande) lungsjukdomar till foljd av allt sot som arbetarna andas in.

Dessutom dor manniskor fortfarande till foljd av ras och explosioner. Senast tva personer forra veckan for att nagon turistguide skulle visa turisterna hur lite explosioner ser ut. Sjukt, eller hur?

Rikedomarna som utvanns ur berget gick dock enbart till spanjorerna. Spanjorerna har sedan dess givit sig av, slaveri ar avskaffat men fortfarande utvinns silver och andra metaller ur Cerro Rico. Forhallanderna har dock tragiskt nog inte forbattrats avsevart.

Igar kom vi till Potosi fran Uyuni i Bolivia (ska langre ned beratta hur vi hamnade dar, forlat for brist pa uppdatering senaste veckan men vi har faktiskt inte haft en dator). Da vi den senaste veckan haft mycket traning pa hog hojd hade vi lyckligtvis inga problem med att glida runt i varldens hogst belagna stad. Efter att ha strosat lite runt det centrala torget och tittat pa US Open-finalen pa rummet (yes, vi har tv!) gick vi for att se kvallens film som visades pa hostelet. Filmen var en tysk dokumentar om livet for en pojke i Potosi. Vi ville se den for att fa en okad medvetenhet om staden och tydligen har den vunnit manga internationella priser.

Dokumentaren skildrade vardagen for Basilio, en fjortonarig boliviansk pojke, som lever med sin mamma, bror och syster utanfor ingangen till en av gruvorna i Cerro Rico. Basilios far dog nar han var tva ar gammal och darfor ar det Basilio som maste agera pappa i familjen och dra in pengarna. Mammans traditionella jobb ar att tvatta, laga mat, se efter barnen och vakta ingangen till gruvan. Basilio ar fjorton ar gammal och jobbar i en av gruvorna. Dar har han jobbat sedan han var tio ar for femton kronor om dagen. Arbetet i gruvan ar extremt farligt med tak som kan rasa, tunga giftiga metaller, tva tons-vagnar som kan komma rullande utan kontroll, forradiska tunnlar och giftiga gaser och damm som forstor lungorna. Dessutom ar arbetet extremt varmt och tungt. Egentligen vill Basilio inget hellre an att fokusera pa studierna for att kunna bli en larare, men hans eftermiddags/kvalls-arbete ar livsnodvandigt for familjen. Dessutom ar Basilio livradd for att bli kvar i gruvan i for manga ar da de flesta gruvarbetare inte blir mer an 35-40 ar gamla.

Vi rekommenderar er alla att forsoka fa tag pa "El Minero del Diablo", pa svenska "Djavulens gruvarbetare", eller pa engelska "The Devil´s Miner". Skildringen ger en inblick i hur fruktansvarda forhallanden manga vuxna och barn fortfarande lever under. Anledningen till att (som titeln lyder) gruvarbetarna ar djavulens ar att foljande;
Nar indianerna ville gora uppror mot spanjorerna kom spanjorerna med en utsuderad motattack. De visste att indianerna dyrkade manga gudar och tog darfor med sig djavulen fran sin egen religion for att skramma indianerna. Man sade att medan gud och jesus hade makten over jord var det djavulen som bestamde under jord. Man gjorde en djavulsstaty och sade att om inte arbetarna offrade till guden och betedde sig val skulle djavulen ata dem levande. Detta lever kvar bland gruvarbetarna i Potosi aven idag. I varje gruva finns en djavulsstay ("El Tio") som arbetarna offrar till. Offringarna ( bl.a cocablad, cigaretter, alkohol och lamablod) haller djavulen nojd och far honom att hjalpa dem att hitta metaller. Fortfarande pratar man om att om djavulen inte ar nojd sa ater han upp arbetarna.

Det haftiga med var resa som vi gor nu ar att vi verkligen far en chans att se hur en helt annan del av varlden ser ut. Vi far se fantastisk natur samtidigt som vi moter mycket hjartskarande lidande. For att verkligen forsta hur gruvarbetarnas vardag ser ut bokade vi en tur till en av gruvorna, vilken vi gjorde idag. Var guide var en ex-gruvarbetare sjalv som efter avslutade universitetsstudier i engelska atervande till gruvan da han inte lyckats hitta jobb. Han kombinerar arbetet som guide med att arbeta i gruvan da det tydligen ger battre betalt. Fran gruvan tjanar han 400-600kr i veckan beroende pa hur mycket mineraler de lyckats bryta ut. Innan vi begav oss till gruvan stannade var lilla grupp pa fyra personer + guide vid gruvarbetarnas marknad. Dar kopte vi cocablad, juice och dymanit som presenter till gruvarbeterna for att vi fick komma och besoka dem. Vi fick aven smaka pa den 96% alkoholhaltiga spriten som arebetarna dricker. Jag kan stolt saga att jag (Lovisa) var den enda som inte rorde en min. Maste dock erkanna att det kravdes en helt del viljestyrka. Nere i gruvorna jobbar man tunga skift pa 12h utan att ata. Man ater bara cocablad, roker cigaretter och dricker sprit for att fa kroppen att inte kanna hur fruktansvart arbetet ar samt halla hunger och trotthet borta. En haftig sak som intraffade nar vi stod pa marknaden och kopte cocablad var att ingen mindre an Basilio (!) gick forbi. Nar han kom forbi oss en gang till kom han och halsade varpa vi berattade att vi sett hans film kvallen innan (vilket var lite svart att fa fram for jag blev lite smatt star struck av nagon anledning). Efter dokumentaren hade man verkligen en onskan efter att traffa Basilio och ta hand om hon om sa det var otroligt gladjande att se att han verkade ma bra. Tydligen jobbar Basilio liksom andra manga ungdomar i gruvorna ibland for att tjana lite extra pengar. Hans familj bor aven kvar uppe pa berget.

Vi gick aven forbi en liten affar dar vi fick kopa lite dynamit till gruvarbetarna samt prova att tanda pa dem (lite laskigt kan vi saga). Guiden konstaterae lungt att inget skulle handa om man inte hade en detonator. Det var tydligen den man skulle vara radd for. Inte helt lugna blev vi darfor nar han kastade ned varsin detonator i vara ryggsackar. Darefter bar det av till gruvan.

I tva timmar vandrade, kravlade och klattrade vi genom olika gangar i gruvan. Fran taket hangde arseniktappar (far man det i sig sa dor man) och vaggarna och golven var fulla av lera blandat med olika tunga metaller. Jag var lite radd att klaustrofobin skulle komma krypande men man fick bestamma sig for att "om tioariga pojkar klarar av att jobba har varje dag sa kan fan jag sta ut i nagra timmar". Det var valdigt varmt pa sina stallen och stundtals kandes det valdigt svart att andas. Vi vistades dock bara i omkring 30 grader och pa sina hall jobbar arbetarna i mer an 45 grader. Manga ganger fick vi klattra upp pa vaggarna da de tva tons-vagnarna fullastade med mineraler, skulle passera oss i tranga passager (det finns bara tranga passager). Det ar inte lage att sta i vagen nar en sadan kommer de de saknar bromsar. All hud som var synlig utanfor kladerna blev helt gra och sma droppar av rod arsenikblandning kom droppande ned pa sina stallen. Lakare har dock konstaterat att man inte tar skada av nagra timmar i gruvorna (kande att vara mammor, mormodrar och farmodrar samt mostrar kanske behovde hora det dar). Guiden var ocksa vadligt fortroendeingivande och djupa hal som vid forsta anblicken sag omojliga ut var inte alltfor svara nar det begav sig. Vi vill dock poangtera att gruvarbetet in te ar en "walk in the park" bara for att vi klarade av nagra nivaer under tva timmar. Vi var otroligt trotta och i stort behov av mat och dryck nar vi kom upp. Sista klattringen kandes benen inte lika trygga langre. Tank er da att manniskor jobbar 12h i strack dar nere utan mat. Det ar verkligen helt sjukt. Ibland tar de dessutom dubla skift...

Det finns enormt mycket mer vi skulle kunna beratta om Potosi och dess gruvor men just nu hinns det inte med. Lite ska vi val ha kvar att beratta om nar vi kommer hem ocksa.

Lite klokare och med lite mer oppna ogon ger vi oss av fran Potosi ikvall till La Paz. Dar hoppas vi kunna hitta en bra dator sa att vi kan ladda upp bilder fran den senaste veckan (inklusive fran gruvan). Spana in inlaggen igen for att inte missa nar vi uppdaterar dem med bilder.




Kommentarer
Postat av: Martin Rudolfson

Tack för detta inlägg, skönt att se att ni lever!



Verkligen en spännande berättelse. Det ska bli intressant att se bilderna. Otroligt vilka upplevelser ni får!

mvh/Pappa Martin

2010-09-16 @ 10:12:00
Postat av: Pontus

What up?

Ni ser ut att ha det bra!

Jag anmälde er båda till högskoleprovet btw, antog att ni båda ville göra det

2010-09-16 @ 17:38:48
Postat av: erika söderqvist

Oj OJ vad Ni är med om. Morfar log när Du talade om dynamit och tändning han som varit VD för Alfreds nobel. Förstår att Ni ser mycket misär också men nyttigt - alla människor skulle nog göra något lik Er och få upp ögonen för att förstå vårt jordklots innevånare. Älskar Er och Ni var rädda om Er. Ska nu på ett sista valmöte där morfar ska vara moderator. Veckorna går verkligen fort iväg .

Kramar från morfar och mormor

2010-09-16 @ 17:44:52
URL: http://lovisasniclas.blogg.se/
Postat av: erika söderqvist

2010-09-16 @ 17:49:18
URL: http://lovisaniclas.blogg.se/
Postat av: erika söderqvist

Glömde säga att vi är otroligt imponerade över att Ni har så mycket kunskap om allt Ni skriver om. Vi lär oss mycket genom detta. Heder åt Er!

Kram igen

mormor

2010-09-16 @ 17:50:44
URL: http://lovisaniclas.blogg.se/
Postat av: Cattis

Vilken otrolig berättelse. Jag rös när ni berättade om de trånga gångarna, jag som fick adrenalinsvettningar av att ligga under huset och måla i somras... That's a walk in the park!

Ta hand om er.

Kramar från oss alla 4a

Cattis

2010-09-16 @ 20:46:18
Postat av: Mimmi

Hej gullungar! Vad skönt att höra av er igen:) Vilken historia - har tvingat alla i familjen läsa - jag sa bara åh gud när jag läste..visade Asdis som är här fr Island hon reagerade det samma som jag dessutom var Gözde på jobbet till 22 i fredags o jag mailade henne en del av historien hennes svar blev: Oh god- after read this e-mail, I thought I am having a heart attack

We should all be so glad – life is extremely hard for some people

love my job now - no more complain honey!



Ia tror att B Olivia säkert har ngt med henne att göra:) Vi säger det är hennes land:) Kramar på er er egen moster!



2010-09-19 @ 21:38:26
Postat av: Ann

Hej ungar



Kom hem fr Italien för en kvart sedan och slängde oss på bloggen- tack Martin för sms om att den uppdaterats :-)Klockan är nu 23 och valvakan pågår- SD verkar just nu få en vågmästarroll vilket efter att ha läst bloggen får mig ännu mer beklämd över människors trångsynthet och brist på ödmjukhet om hur världen egentligen ser ut för majoriteten av världens befolkning och hur lyckligt lottade vi är som råkar vara i rätt hörn av världen... Att sedan efter ert starka och oerhört insiktsfulla inlägg berätta om en vin och matresa till Italien känns lite konstigt men där har vi varit 4 dagar och haft det bra. Vi får höra mer om hur vi kan göra nytta när ni kommer hem men jag ÄR SÅ STOLT över våra duktiga kloka ungar som tar till sig världen på ett ödmjukt och respektfullt sätt! Ni är fantastiska ska ni veta. Love u! Puss Ann

2010-09-19 @ 23:12:32
Postat av: erika söderqvist

Undrar var Ni är nu på Er resa?

Lovisa, vi har satt in en födelsedagsgåva på Ditt konto. Vi åker ju upp och vandrar i Tänndalen och blir borta 1½ vecka och jag har ingen dator med mig upp,varför vi GRATULERAR Dig så mycket redan nu på Din 20-årsdag. Du vet- det finns bara EN SOM DU!

Vi älskar Dig och vi hoppas innerligt att både Du och Niclas får fina dagar de sista veckorna av Er fantastiska resa.

Take care of you

Massor med kramar från Morfar och Mormor och Honey

2010-09-22 @ 10:35:04
URL: http://lovisaniclas.blogg.se/
Postat av: Lucia

Hej,



kom ihåg att bo på Wild Rover hostell i La Paz, bästa stället vi bodde på. Skönt med god, billig mat, sköna sängar, varma duschar!!!

la paz:

cholita wrestling

witches market (sarnaga)

san pedro fängelset, muta vakten i hotellet mittemot så får ni gå upp till taket o se ut.

miradors

DEATH ROAD!



puss på er

2010-09-22 @ 20:20:14
Postat av: Ann

Lovisa kolla dina sms! Puss mamma Ann

2010-09-23 @ 20:35:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0