Bergsbestigning 5000m, ett helvetesaventyr
Av nagon outgrundlig anledning, kanske for att vi anda testat det mesta den har resan, bestamde vi oss for att avsluta resan med att bestiga berg. Numera vet vi att vi aldrig nagonsin igen tanker ge oss pa att klattra berg.
Drivna av den kaxiga tanken pa att som forsta gangs-klattrare kampa oss uppfor varldens nast hogsta bergkedja, Cordillera Blanca, och lyckas overstiga Europas hogsta topp Mont Blanc (4800m) skrev vi upp oss pa en tredagarstur.
Ursakta spraket men fy helvete vad fruktansvart det var. Vi har aldrig matt sa daligt och varit sa fruktansvart utslagna i hela vara liv. Vad tankte vi egentligen? Att det skulle vara latt att klattra berg? Att det skulle vara mysigt att i komplett morker pa alldeles for hog hojd kampa sig upp och ned for steniga, branta bergsvaggar? Att hojden inte skulle vara ett problem efter att Lovisa under hela natten i base camp drabbats av kvavningsattacker? FRUKTANSVART FRUKTANSVART FRUKTANSVART!
Vi har aldrig varit sa redo att aka hem som nu.
Snälla gulliga ni oj vad jobbigt det låter. Hoppas verkligen att ni mår bra nu igen??? När åker ni? Med vilket flygbolag? Var mellanlandar ni? När landar ni på Arl? Vore toppen att få veta. Orkar ni flyga hem nu dvs mår ni bra nu? Kramar från oss alla som längtar så efter er/Marianne
